Att sänka företags kostnader är den viktigaste näringspolitiska frågan, säger Annie Lööf i en stor intervju i Företagskanalen.
I en serie intervjuer med politiker vill Företagskanalen sondera den näringspolitiska terrängen i Sverige just nu. Först ut är Annie Lööf.
Vilken är den viktigaste näringspolitiska frågan?
– Det är att fortsätta att sänka kostnader för att driva företag. Skatter, egenavgifter och administrativa kostnader.
Hur ska du sänka administrativa kostnader?
– 90 miljoner blanketter skickas in till 70 olika myndigheter från företag. När jag var näringsminister satte jag igång arbetet med ”en dörr in”. Man ska kunna lämna uppgifter till ett enda ställe, sedan ska myndigheter hämta uppgifter därifrån. Det skulle ha varit igång 2015, men den nuvarande regeringen drar det i långbänk.
Den dolda skatten på arbete
När det gäller företagens kostnader är det svårt att gå förbi den allmänna löneavgiften. Den är inte så känd bland människor som inte är företagare, men desto mer omdebatterad i företagarkretsar. Den återfinns bland arbetsgivaravgifterna, ligger i år på 9,65 procent av lönen och är egentligen en skatt, fast den kallas avgift. Den infördes 1995 för att finansiera Sveriges EU-medlemsskap och låg från början på 1,5 procent.
Vill du ha kvar den allmänna löneavgiften, eller vill du avskaffa den?
– Centern har ett stämmobeslut på att på sikt avskaffa den.
– Men samtidigt kostar det 11-12 miljarder per procentenhet att sänka arbetsgivaravgifter. Det skulle kosta oerhört mycket pengar att ta bort löneavgiften. Därför är det ett långsiktigt arbete.
Men om arbetsgivarna skulle använda kostnadssänkningen till att nyanställa skulle det ju bli fler som betalade skatt. Då skulle väl inte kostnaden för staten bli lika stor?
– Jag förstår helt det resonemanget och det ligger mycket i det. Vi behöver sänka kostnader, för då skapas det fler jobb.
– Problemet är bara att man räknar inte så i finansdepartementet. Oavsett vilken politisk färg regeringen har så räknar man inte med dynamiska effekter och därför stöter man altid på patrull när man använder den typen av argument.
Men när det gäller offentliga arbetsgivare skulle man kunna villkora en sänkning mot att nya jobb skapas för pengarna?
– Vi arbetar med att sänka arbetsgivaravgifterna på ett lite annat sätt. Centern har lagt förslag på att ta bort arbetsgivaravgiften helt de första två åren när man anställer sin första anställda. Vi har också förslag om att halvera arbetsgivaravgifter för unga.
250 000 – en snål gräns?
Och så har ni ert kreativa förslag om ingångsföretag (förslaget innebär at bara 25 % skatt dras på nya företag med upp till 250 000 i omsättning).
– Ja, det handlar om att det ska räcka med en app för att starta ett företag. Den industriella ekonomin kompletteras nu av den digitala ekonomin. Då krävs det andra sätt för att underlätta för människor att bli företagre.
– Mycket arbete sker svart idag. Förenklar vi företagandet kan nya vita företag växa fram. Ingångsföretag blir krångelfritt. Det uppskattas inte minst av nyanlända, som inte har tid att sätta sig in i all byråkrati.
Varför har ni satt gränsen till 250 000. Är inte det lite lågt?
– Det är viktigt att sätta en gräns. Förslaget har en statsfinansiell kostnad. Det förslag vi har lagt kostar, så att säga, 600 miljoner kronor. Därför behöver man dra gränsen någonstans, säger Annie.
Det svarta konkurrerar mot det vita
Förra året kom en rapport från Världsbanken, om företagsklimatet i Sverige. I en enkät där säger 39 procent av svenska serviceföretag att de upplever konkurrens från svarta företag.
39 procent utsätts alltså för svart konkurrens. Låter inte det som ett väldigt högt tal?
– Jo, det är mycket allvarligt dessutom, Här måste vi politiker ta ett ansvar. En stor del av detta handlar om att upprätta en skattemoral. Sedan handlar det ockspå om en insikt om att vi måste få bort skattekilen som finns.
– Därför har vi föreslagit, till exempel, att utöka rutavdraget till att omfatta fler tjänster; tvätteri, reparationer hemma, IT-tjänster i hemmet och liknande. De här gör vi för att svarta jobb ska bli vita.
Att leverera kompetens
En stor fråga för näringslivet är kompetensförsörjning. Jag har som journalist bevakat näringslivsfrågor i 25 år. Under alla de åren har näringslivet, särskilt industrin, klagat på att det är brist på vissa nyckelkompetenser. Dst finns inte tillräckligt med ingenjörer, ställare, svetsare, cnc-operatörer, och så vidare.
Varför är det så svårt för samhället, tror du, att försörja näringslivet med rätt kompetens?
– Tyvärr handlar det om låsningar i den svenska modellen. Det går mycket prestige i olika organisationers önskemål om hur det ska vara. Den prestigen behöver läggas åt sidan, skulle jag vilja säga. Vi är många som får ta på oss ansvar för att mer inte har skett.
– Ibland finns det motvilja hos kommuner, ibland hos arbetsgivare och ibland hos facken.
Annie pekar på lärlingsutbildning som ett sätt att komma tillrätta med en del av kompetensbristen.
– Det finns ett system för lärlingar på plats. Men det används inte på det sätt som jag hade trott att det skulle göra.
Arbetslösa eller arbetsoförmögna?
Det verkar ju ha gått troll i detta med kompetensförsörjningen. År från år är det samma problem. Har du hopp om att det någonsin ska bli bättre?
– Men det har hänt mycket de senaste tio åren också. Samarbetet mellan högskola och näringsliv är bättre, YH-utbildningarna har byggts ut, till exempel. Men vi behöver verkligen lyfta statusen för lärlingsutbildningar, säger Annie.
Jag träffade en chef för ett Bemanningsföretag nyligen. Han sa att det är omöjligt att hitta arbetskraft nu. Inte ens till de enkla jobb som trots allt finns går det att hitta folk till. Det är i Värnamo, här finns ändå 600 inskrivna på arbetsförmedlingen.
Vi kanske inte ska kalla dem arbetslösa längre, utan arbetsoförmögna?
– Vi kommer att ha en ännu mer komplex arbetslöshet i framtiden. Inom något år kommer 80 procent av de arbetslösa att tillhöra riktigt utsatta grupper: nyanlända, långtidsarbetslösa eller långtidssjukskrivna.
80 procent av de arbetslösa. Det bör i så fall bli lite över 300 000 människor som är svåra eller omöjliga att anställa. För dem har Centerpartiet särskilda förslag.
– Vi jobbar ju med att försöka sänka trösklarna in på arbetsmarknaden.
Det ovan nämnda förslaget om ingångsföretag är ett spådant förslag, man talar också om ingpångsjobb. I korthet går det ut på att Centern vill att arbetsmarknadens parter ska komma överrens om särskilda ingångsjobb för nyanlända, med lägre ingångslöner än vad dagens kollektivavtal anger och att staten kompletterar med sänkta arbetsgivaravgifter för den gruppen.
Snabba tåg och realism
Innan vi avslutar intervjun, är det något mer du vill skicka med?
– Det är väldigt viktigt med en väl fungerande infrastruktur.
Som Höghastighetsbanan, som ju är aktuell nu?
– Ja, när jag gick i gymnasiet gjorde jag ett arbete om Europakorridoren, sedan motionerade jag om det i riksdagen under många år. Så det kändes stort när man fick förhandla fram Sverigebygget med Alliansen när vi satt i regeringsställning. Jag ser gärna en höghastighetsbana som ser till att bostäder byggs och människor får jobb. Men jag har varit lite orolig för prislappen.
Är du optimistisk för framtiden?
– Jag är en optimist, men jag är också realist. Som med löneskatten till exempel. Jag ser gärna att den fasas ut, men inser också vad det kostar och då behöver det ske på lång sikt. Likadant med höghastighetstågen. Jag är en sann tågvän och ser gärna att banan byggs. Men det finns en prislapp som ska betalas ansvarsfullt. Det är viktigt att hitta en bra finansiering, för att det ska hålla långsiktigt.
- delningar
- Share on Facebook
- Share on Twitter